fröken morois elegier.

förkylningen är seglivad.
borde förmodligen ha stannat hemma och vilat redan i lördags,
men snålheten drev mig till mitt värv.

svetten rann och kindernas feberosor hettade,
-hej och hå vi hem till gruvan gå.

snart dags för nästa pass,
får under inga omständigheter glömma näsdropparna idag.
utan dem åtnjuter jag ungefär samma frihet och känsla av rymd som mannen i järnmasken.
snorksnorksnork.