fröken morois elegier.

gav upp att vara duktig och sjukskrev mig på skärtorsdagen.
sedan dess har påskhelgen spenderats i morgonrock och mjukisbyxor.
det har varit alldeles alldeles underbart.
men säg mig det underbara som inte är kort. om en timme är jag där igen.
slutar inte förrän nio ikväll och just nu känns det som ett ofattbart grymt tidsspann att behöva uthärda.



  

förkylningen är seglivad.
borde förmodligen ha stannat hemma och vilat redan i lördags,
men snålheten drev mig till mitt värv.

svetten rann och kindernas feberosor hettade,
-hej och hå vi hem till gruvan gå.

snart dags för nästa pass,
får under inga omständigheter glömma näsdropparna idag.
utan dem åtnjuter jag ungefär samma frihet och känsla av rymd som mannen i järnmasken.
snorksnorksnork.

lanser av färg, stinger de din blick?
vänder de ditt seende ut och in, upp och ner.
eller känner du dessa stigar,
bjuder den skimrande mossan till vila?

påskpysslade hemma hos margareta.

maggans ägg.



mitt ägg.



bakade även gula påskmuffins med citronfrosting.

hade antecknat fel min almanacka och
infann mig därför på jobbet vid 08.00 imorse.
ombytt och klar i den gula korridoren
möts jag av mina kollegers frågande ansikten. är du här?
nej. säg att det inte är sant?
jo, du jobbar kväll.
jaha. IARGH!

 

var nyss ute och promenerade i gråslasket tillsammans med den här glada laxen,
som fick ta sig en dusch när han kom in och sedan ruska ragget bland kuddarna i sängen.

igår tog jag pigge på bar gärning med att rota runt i de flata krukorna ute på balkongen,
väl upptäckt gjorde han ett klumpigt störtdyk in i lägenheten med en knastrig rand jordsmulor i kölvattnet.
kan tilläggas att golven var nymoppade.

men mormor, så stora ögon du har!
- det är för att jag ska kunna se dig bättre, mitt barn.

bloggen har legat på is, som det mesta kan tyckas.
kung bore fortsätter, utan det minsta tecken på fatigue
att trakassera sin omgivning.

längtar så evinnerligt.

en klar favoritklapp är denna eleganta vattenkokare
som visslar ur pipen när vattnet kokat upp.

och alla tjusiga bakatteraljerna tillsammans
med leilas frestande receptbok "a piece of cake".



icke att förglömma badrummet vars hyllor nu fullkomligt dignar 
av allsköns ny kroppsvård. 
just precis alla områden täckta och därmed finnes
ingen ursäkt att lukta sillspad i mellandagarna.

hoppas det lilla lammets födelsedag har varit till belåtenhet.

jul ute.

 
 
 

jul inne.

 
 
 

grannbarnen goes blair witch ute i farstun.

jag vet inte vad resten av materien förlustar sig med en lördag i frihet,
själv var jag hundvakt åt den här lille kissgubben.



  
  
 
 
 
 
 

bakade christmas cupcakes med vit choklad frosting häromdagen.
i receptet ingår smältning av både mörk och vit choklad.
detta görs traditionsenligt i en värmetålig skål placerad över ett sjudande vattenbad.
den enda värmetåliga skålen i rätt storlek som fanns att ta till var lustigt nog en
av pigges vattenskålar som jag monterade i en sil och hakade fast över kastrullen.
rävigt värre eller hur.





ammie har också haft storproduktion av diverse godsaker
som jag tursamt nog fått smakprov på.

 

världens finaste pigge ute i kylan för några minuter sedan.

sedan sist har jag varit med om två riktigt minnesvärda händelser,

1. räven.
en kväll efter jobbet,
på väg ner till min bil som står parkerad mitt emot ett skogsbryn
(med oslagbar vy över bårhuset) mötte jag räven.
svarta ben och öron.
prassel prassel, nyfiken i en strut.
tursamt nog hade jag med mig en portion inkokt lax med dillsås
som det var tänkt att jag skulle haft till middag när jag väl kom hem,
men såg nu min chans till en ny bekantskap och
började bjuda frikostigt ur plastbunken och räven kom tassandes.
närmare och närmare.
till slut var vi bara en dryg meter ifrån varandra.
sugna käftar klapprade och jag kastade åt honom mer än hälften.
det var väldigt svårt att slita sig.
den hängde mig i hasorna även efter det att jag klättrat in i bilen
och långsamt började köra därifrån.
jag följde honom med blicken i backspegeln så länge det var möjligt.
han gick några steg efter, men gav upp efter ett par meter.
satte sig ned
vred det trekantiga huvudet några varv
och tycktes upptagen med att fnula ut
aftonens nästa drag.
en liten spetsig silhuett i det gula lampblänket.

2. den döde som förvandlades till fontän/vattenfall/högtrycksspruta.
kommentarer överflödiga.
nu har jag sett allt.

i förrgår hittade mamma min basker med en liten plyschgroda på topp,
den valde jag ut med stor omsorg som litet vårtsvinsbarn.

tog en bild, men grodan hamnade tyvärr ur vinkel.

min söta granne ammie ringde nyss på för att få sig en muffins,
indo var med förståss (och "nöp" mig i armen med sin gnagstrut).