skansen.
margareta och jag hade en riktig heldag på skansen i söndags.
där hölls det höstmarknad med sekelskiftstema och det var verkligen som att
promenera rätt in i valfri astrid lindgrenkuliss.
solen sken utan uppehåll och det vimlade av uppslupna människor.
alla var vi smittade av samma okonstalt tidlösa glädje.
inte en idiot i sikte faktsikt.
vi fikade vid en liten servering i gröngräset och
där blir vi i kön vittne till en mycket rolig kulturkrock när ett äldre par
just bakom oss ska besluta sig för vad de ska ha för gott till kaffet.
"ja, här fanns det mycket att välja på. mmmm."
brummar mannen förnöjt och sveper med lysten blick över välfyllda former och fat.
"ja... det får ta och bli en NEGERBOLL!"
(NEGERBOLL! NEGERBOLL! NEGERBOLL! ekar ut över nejden och alla stelnar av fasa)
då börjar jag skratta, ett hjärtligt tillåtande skratt och
mannens fru blir genast lite generad och klipper av med
"...nä men... så får man kanske inte säga längre... nej...oj."
uteserveringen håller fortfarande andan, än känns det lite vanskligt
att falla in i skrattet. så jag tar till orda och förkunnar med hög självsäker röst att,
"jo, på skansen heter det fortfarande negerboll!".
de äldre paret pustar ut, nu är de säkert över ån
och alla fnissar sådär lite lagom förtroligt vid borden bakom oss.
så rörande svenskt.
