en sann vän.
min ford KA 10!
närhelst jag behöver en trofast och modig springare finns han där, alltid redo.
tillsammans är vi oslagbara, vi viner fram som vinden längs vägarna.
ett sträck av metall i morgondimman.
min första bil var en mörkblå fiat punto men det var aldrig samma sak mellan oss,
tyskemblemet till trots.
snart stundar våren och KA får äntligen byta tillbaka till sina nätta sommarskor utan dubbar
och inte heller behöver han sova med bilvärmaren tickandes natten igenom.
då ska vi rulla ner rutorna, höja volymen i stereon och hand på ratt surfa den solvarma grusvägen fram.
Kommentarer
Postat av: Linnea
det är något speciellt med bilar ändå.
det finns inga ord för det.
- bil-lös folkhögskolestudent
Postat av: sara.
särskilt de som ser ut som om de mycket väl kunde ha funnits med bland utbudet i mario cart :D
apropå det, så gick det ju en väldigt underhållande dokumentär på femman för ett litet tag sedan om män som hade både amorösa och seriösa förhållanden med sina bilar. en dessa märkliga män var snäppet värre och gav sig på sin polares älskade bilpojkvän (genom att komma på däcken) medan denne ovetandes låg och sov. illojalt!
Trackback
